Bakat under våren: Slånbärssorbet

När mina föräldrar frostade av frysen dök det upp en påse slånbär som legat sedan hösten. Jag bestämde mig för att göra en efterrätt på bären men att förädla slånbär till något som är behagligt att äta är ingen enkel process. En gång provade jag att helt enkelt att koka bären, passera dem och använda puré till en sorbet, som i det här receptet, men det som skribenten kallar "spännande sträva" skulle jag snarare benämna förfärlig sträva. Hela munnen drog ihop sig, ungefär som när man äter ett färskt slånbär. Den genvägen provar jag inte igen.

Den här gången lade jag bären i en kastrull, täckte dem med vatten och lade det i en 90° grader varm ugn. Det är nämligen när bärens kärnor kokas som det sträva frigörs. Efter cirka fyra timmar tog jag ut grytan och kände direkt en tydlig slånbärsdoft. Kanske var jag något riktigt bra på spåret? Jag silade bort bären, pressade ut så mycket saft jag kunde och kokade upp det med lika mycket vit sirap. Sedan spädde jag ut det ännu mer, blandade i gelatin och smakade av med sirap. Blandningen frystes i glassmaskin till sorbet och serverades med turkisk yoghurt och kaksmulor. Smaken på sorbeten var väldigt fin och tekniken med ugnen kommer jag definitivt använda igen men smaken från kaksmulorna var för stark och gjorde att man inte kände slånbärssmaken och yoghurten tillförde inte mycket.

Slånbär har en facinerande djup smak som påminner om plommon och surkörsbär och har en helt unik kryddig ton. I sig är slånbärssmaken väldigt god, men jag tror att den kan bli ännu godare med rätt tillbehör. Tyvärr är det svårt att hitta något som passar till den speciella smaken.